Child in Time – Deep Purple

Rio Ancho – Paco de Lucía

Varm vind genom fladdrande hår, skrattande i en röd bil utan tak, röda läppar, på en guppig grusväg nedåt ett svalkande blått hav. Gyllene drömmar om en annan plats där tiden står still i en vibrerande värme förkroppsligas i Rio Ancho.  Rio Ancho var är du om inte precis här och nu?

Gracias Paco, mina fötter börjar tina.

Robert ”Strängen” Dahlqvist 1976 – 2017

Jag hade börjat spela gitarr igen, tog en snusnäsduk och knöt den runt den smala tonårshalsen. Vi såg Hellacopters som rockade och rollade på klassiskt manér på Gröna Lund en kylslagen septemberkväll 2003 och Nicke Andersson hojtade ut sina kondoleanser till Johnny Cash som precis gått bort. Dödens slöja är ju som känt inget nytt plagg trots att föregående år verkligen var oroande angelägen om att påminna oss om det.

Stjärnorna som for vidare kan nästan te sig alltför långt bort i kosmos i jämförelse med de man utan kikare kunnat se närmare marknivå. Robert ”Strängen”Dahlqvist bortgång sker där tyngdlagen för ett hårdare motstånd mot de som strävsamt tjänstgör åt musiken.

Anekdoter kan man tycka vad man vill om men då Strängen på baren Peppar hörde att vi skulle på PJ Harveys Let England Shake-konsert ett stenkast bort sa han bara ”nä, ingen sån indieskit”. I backspegeln med tanke på den hysterin som var kring det albumet så var det en uppfriskande kommentar, som visade en kompromisslös hängivenhet och lojalitet till sitt skrå, sin rock’n’roll. Att inte klippa sig och böja sig inför rådande trender och hype utan att fortsätta följa sin bana är egenskaper som är värda att avundas och som skapar förutsättning för tidlöshet: musikens högsta strävan.

Vila i frid Strängen.

Ifrån mig själv kommer från Strängens band Dundertågets debutalbum Skaffa ny frisyr (2009).

The Jayhawks på Tiny Desk

Ett helgjutet framförande med en knippe starka och nya låtar från The Jayhawks nya album Paging Mr. Proust (2016). Musik som välkomnar septembers höstljus.

Blackstar – David Bowie 1947 – 2016

Som en flodvåg fylls kontinuerligt nyhetsflödet idag av dödsrunor och personliga hyllningar. I efterhand är albumtiteln och det öppnande titelspåret Blackstar som släpptes endast häromdagen den tydligaste fingervisning om David Bowies nära förestående destination i kosmos, det svarta hålet… eller den portal till en annan verklighet än den tunga snöfyllda rymd vi strävar oss igenom denna måndagsmorgon?

Res i frid Major Tom.

Det Osynliga – Slowgold

I natt brann det på ett planerat flyktingboende i en gammal skolbyggnad i Götene i Västra Götaland. Polisen rubricerar händelsen som mordbrand, igen.

Sverigedemokraterna (med bröderna Ekeroth i spetsen) tycker det är en medborgerlig rättighet att alla tänkta asylboende geografiskt ska pekas ut för allmänheten och ser inga problem att det nattetid har åkt och fortfarande åker de mest ljusskygga troll till dessa platser och tänder eld. Sverigedemokraternas inofficiella hemsida (Avpixlat.se) kommenterar en av årets bränder i början av maj som att det fanns en utbredd trend för de asylsökande att själva tutta på sina boenden motiverat av ett missnöje om vart de placerats. Avpixlat menar att detta enligt ”vänsterpsykologer” är en vanligt förekommande mental reaktion hos krigsoffer. Så det förklarar även de brandbomber som nattetid kastats in i asylboenden utifrån? Eller att man som flykting, som människa, en kall vårnatt föredrar att stå och titta på sitt brinnande hem istället för att befinna sig inomhus i värmen? Eller att det brinner ned boenden där ingen ens hunnit flytta in? Avpixlats ytterst bristfälliga förklaring vill bara fastslå en enda sak: DE är inte som OSS!!!

Sveriges flyktingförläggningar, alltså Sverige, står under attack och det är en tidsfråga innan dödsoffer kommer att utkrävas i dessa terrorattentat.

Amanda Wernes produktiva band Slowgold har under detta år hunnit släppa två fullängdsalbum. Det Osynliga kommer från den självbetitlade Slowgold EP (2014).

Gravedigger’s Song – Mark Lanegan Band

Sakta men säkert blir Sverige allt mer Sverigedemokratiskt. Miljöpartiet sviker sin sista kvarleva av ideal för möjligheten att sitta kvar vid ”makten”.  Moderaterna törstar efter sina gamla anhängare som flydde den dagen vi skulle ”öppna våra hjärtan” och försöker därför fortsatt övertrumfa Socialdemokratins nya SD-stil med ännu skarpare retorik.  Nu när ribban för medmänsklighet och ideal sänkts i så gott som hela riksdagen till EUs miniminivå och gått farligt långt högerut krattas manegen för vågmästarna att lugnt torgföra om möjligt ännu brunare politiska idéer. Höger eller vänster förresten, det handlar om huruvida detta rika land ska fortsätta att göra sin plikt för medmänsklighet och utöka resurserna för att detta ska bli möjligt, det handlar inte om någon invecklad sakpolitik utan om att prioritera medmänskligheten och att hjälpa.

Vi väljare tittar på politikernas svek motiverad av denna ofta omtalade och myndiga ”realism” och laddar inför ytterligare en julafton med nya rekord i handeln samtidigt som vi alltså varken har råd eller resurser att hjälpa fler flyktingar. Hur god blir egentligen denna jul?

Mark Lanegans Gravedigger’s Song från Blues Funeral (2012).

The Weekend – Dave Rawlings Machine

Dave Rawlings och Gillian Welch packade väskorna och tog sin 65′ Chevy Impala västerut från Nashville till Kalifornien. Resultatet blev utöver ett autentisk motorhaveri videon till The Weekend från nya skivan Nashville Obsolete, Rawlings andra album efter A friend of a friend från 2009. Väntan efter ny musik från både Dave Rawlings och Gillian Welch har varit lång och vi välkomnar dem tillbaka med öppna armar.

Dokumentär om Bo Hansson

För de som fångats av Bo Hanssons musikaliska värld har nedräkningen till en alldeles speciell högtidstund påbörjats. Fredag den 23:e oktober klockan 20.00 premiärvisas Hans-Erik Therus dokumentär I Trollkarlens Hatt – Om och med Bo Hansson på K-Special i SVT2.

Thenplayon skrev förra hösten en uppsats i Musikvetenskap om Bo Hansson som behandlade mottagandet och genomslaget för hans internationellt storsäljande debutalbum Sagan om Ringen – En musikalisk tolkning av Bo Hansson (1970). Albumet rönte en för tiden ojämförbar internationell framgång och hade stor påverkan på samtida självständigt musikliv i Sverige. Den skapade ringar på vattnet som än idag sköljer över nya generationer musikälskare världen runt, inklusive mig själv.

Om ni innan dokumentären vill fördjupa er i sagan om Bo Hansson så har ni en del av historien HÄR!

To A Flame – Stephen Stills

Det sjunde spåret på Stephen Stills självbetitlade första soloalbum från 1970. En stilla dimmig gondolfärd i ett drömskt ljudlandskap som lägger grund för fullkomlig samklang mellan versernas nyckelord och den odödliga melodin som tillsammans sår en stor saknad av någon eller något som inte längre finns med oss.

To A Flame, ett sant mästerstycke.